Befolkning:
Utanför byn: 10 spårare (dansken), 1 spårare (nissen), 1 scout (Overkill).
Inne i byn: Gifti, majestic13, Ztorm, Hulken, Gustav, Ragatan, Hamzic, Thom, Koffe, Rolf, Diktor, Prick, Bowen och hans bröder, King Kongs hest, Ragnar von Sprakelspene, Barbaren, Mofaza.
Publik: ca 100
För att Safiren ska sluta jaga karlar med katas har Gifti gett henne en by full med stiliga grabbar, dessa pysslar om Safiren på det mest luxuösa sätt. Men varje natt lyckas hon smita ifrån sin uppvaktning och gömma sig. Safiren tycker inte alls att det är lika roligt att vara jagad som att jaga. När Gifti äntligen dyker upp igen och följer med Safiren på en promenad slutar det med att hon ger sig på Gifti med sina boots. Efter att Gifti fått en blånagel och hotats med flera skador av den uppretade Safiren slutar bråket i den djupa snön. Gifti ser sig ingen annan råd än att göra Safiren sällskap i den stora sängen i hennes sovrum om han ska få henne att sova där.
King Kong tycker att det är dags för filosofiska redaktörer att sluta lata sig och skickar sin hest för att hämta Safiren. Gifti döper sin artefaktby till Safirens paradis och då kan hon fritt färdas mellan byarna på hesten hon fått. Safiren är lycklig, hon känner sig trygg och väl omhändertagen.
Del 41 Hos Gifti
Safiren har ägnat dagen till att gå på upptäcksfärd i sin nuvarande bostad. Efter att Gifti dumpat av henne här och försvunnit utan att säga många ord kopplade hon först upp sig för att kolla hur det gick med katasattackerna. När hon blev trött somnade hon bara i den sköna fåtöljen hon satt i efter att dragit över sig en mjuk vinröd pläd som låg nära intill.
bd
Med en kurrande mage ger sig Safiren iväg, någonstans borde det finnas nått att käka. Vandringen genom rummen går rätt långsamt, för hela tiden fångar nya detaljer hennes uppmärksamhet. Det finns inte två rum som är lika. Även om det ligger ekparkett överallt så är det nya intrikata mönster i varje rum. Mönstret i golven speglas i takens bjälkar eller stuckatur. I varje rum finns det bekväma sittgrupper, ibland samlade framför en stor eldstad ibland placerade mer avskiljt. Överallt fylls väggarna med tavlor av berömda konstnärer och på hyllor och pedistaler står statyer, fat, skålar, vaser och andra prydnadsföremål. Hon nickar, ja nog syns det allt att Gifti är bra på att samla på sig. Hon undrar hur palatset ser ut om han har råd med sådant överdåd i ett residens.
Framför henne faller solstrålar in genom ett valv. Det leder till ett runt tornrum och se! Där står en frukostbuffé uppdukad och Safiren förser sig. Mätt och belåten strövar hon sedan vidare, hon älskar att gå omkring i gamla hus. Så småningom kommer hon till en större sal, utanför börjar det skymma. Där slår hon sig ner med sin mini och hoppas att Gifti ska hitta henne när han väl behagar komma tillbaka.
Så småningom hör hon dörrar öppnas och stängas och fotsetg som kommer närmare. In i salen kommer en lång och smärt man klädd i något som liknar en uniform. I sitt sällskap har han några män, klädda i likadana kortärmade tröjor och vadlånga byxor.
-Där är ni madame Safiren, säger han. Jag är Giftis kalfaktor och ska se till att ni har allt ni behöver under er vistelse här. Bossen hälsar och hoppas att ni vill göra honom sällskap vi dmiddagen. Vill ni vara så vänlig att följa med mig?
Med ett vänligt men bestämt grepp om Safirens armbåge börjar han gå mot den långa korridoren genom flygeln.
– Jag ber om ursäkt för att ni fått vara ensammen hela dagen men vi har varit ute på uppdrag. Jag hoppas att ni hittade fram till frukosten jag gett order om?
Vänligt konverserande fortsätter han framåt medan han pekar ut huvuddörrarna till flygeln och förklarar residensets uppbyggnad.
– Nu är det ingen fara för att ni ska komma att gå vilse Safiren, Gifti har talat om att ni inte tycker om att vara ensam så de här grabbarna kommer att hålla er sällskap och följer med när ni vill gå någonstans.
Safiren vrider huvudet så hon kan snegla på killarna som går bredvid varandra bakom henne och kalfaktorn. Snygga killar. De tittar tillbaka och ler.
I slutet av korridoren är det ett par dubbeldörrar. Männen bakom skyndar fram och öppnar dem.
– Här är ert sovrum madame Safiren. Er klädkammare är där borta till höger. Ni vill förmodligen byta om? Utan att invänta svar styr han henne in i klädkammaren.
-Allt här inne är i er storlek. Jag tror att en långklänning blir lämplig. Han öppnar dörren till ett klädskåp och väljer raskt en mörkgrön klänning med guldbroderier.
Till Safirens häpnad börjar killarna ta av henne blus och kjol. Innan hon hinner protestera är det armar uppåt sträck och hon har klänningen på sig. Samtidigt som den ene av killarna drar upp dragkedjan i ryggen hämtar den andre en hårborste och ordnar snabbt hennes hår. Kalfaktor erbjuder henne sin arm och de är på väg igen. Safiren har knappt hunnit se något annat än den stora himmelssängen mellan de franska fönstren och en skymt av den stora terassen utanför.
-Det är morgonsol där, nickar kalfaktorn när han ser hennes blick. Men vi måste skynda oss, som ni vet gillar inte Gifti att vänta. Genom den långa korridoren och in genom nästa par dubbeldörrar och där står Gifti väntandes bredvid ett bord elegant dukat för två.
– Välkommen till paradiset Safiren, säger Gifti, när han leende kommer emot henne. Till skillnad från hennes hasselnötsfärgade boots, med utskurna dekorationer i form av löv, som klapprar mot golvet ger Giftis röda Lacosteskor inte ifrån sig ett ljud. Några strån av den blonda luggen har letat sig ut under kanten på kepan och hans gröna ögon lyser av förnöjelse.
– Vad du är vacker ikväll Safiren. Giftis hand fångar bärnstenssmycket. – Det gör sig verkligen bra mot den där gröna klänningen. Det var det du fick av Siempre? Du kan inte hålla på så här Safiren, men det pratar vi om sen. Nu ska vi äta.
Middagen går i italiensk stil, många rätter och ett passande vin till varje. Hela tiden passas de upp av servitörer och maten inmundigas under ett nostalgiskt tillbakablickande på gemensamma äventyr. När till slut även de sista smulorna av efterrätten är borta lutar sig Gifti tillbaka, han snurrar ett glas konjak mellan fingrarna och tittar efterforskande på Safiren. Hon i sin tur har tagit emot ett glas cointreau och tänker att nu är det dags för bassning då.
– Du har för mycket överloppsenergi Safiren när du börjar ge dig ut och jaga karlar med katas bara för att du tycker att de uppvaktar dig för lite. Så jag har byggt ett paradis åt dig och fyllt det med många snygga killar. Du kan välja en varje kväll. De kommer att uppfylla dina minsta önskemål. Så kan du lägga ner hela din energi på att vara journalist istället.
Mållös stirrar Safiren på Gifit när han reser sig upp. Med en slarvig tvåfingarshonnör tar han avsked och knäpper med fingrarna åt servitörens som tar av sig sina vita rockar, under har de kläder i samma stil som alla andra killar här. Tjejer har hon inte sett till några alls.
– Spa grabbar! Bad, massage, manikyr. Och med de orden försvinner han.
Med gapande mun ser Safiren efter Gifti då hon känner sig upplyft ur stolen samtidigt som någon annan drar ut den. På samma sätt som förut med ett vänligt grepp om armbågen forslas hon ut och genom korridoren igen. Den här gången viker de av strax före hennes sovrum och kommer in i något som måste kallas för ett badrum av den större modellen. I den bortre halvan finns en cirkelrund upphöjd bassäng fylld med ångande varmt vatten och ett säkert halvmeterhögt lager skum. Det doftar av oljor.
Den här gången är Safiren lite mer förberedd när avklädandet börjar och beordrar fram ett badlakan för att i skydd av det ta av sig underkläderna själv. Hon går uppför trappstegen och ner i badet. Det är ljuvligt hett. Hon ligger där blundandes en stund och dåsar till. Tankarna far, vad menar Gifti? Ett paradis fullt av Toyboys? Nja, Safiren känner sig lite obekväm med tanken. Det hade nog i och för sig känts annorlunda, hon fnissar till, om det hade varit när hon var stor och stark och det varit hennes eget ”tjänstefolk”. Men nu när hon är liten och ämlig känner hon sig i underläge inför ett så stordådigt dukat bord.
Killarna har badat färdig i andra änden av bassängen och är i färd med att torka sig. Två som redan fått på sig ett par shorts kommer och erbjuder henne tvätthjälp. Hon tar emot hjälp med håret men sedan får de nöja sig med att ge henne det hon behöver. Efter att hon tvättat sig simmar hon genom skummet några gånger fram och tillbaka. När hon kliver upp ur badet sveper hon fort om sig det tjocka frottébadlakanet. Safiren går till dörren hon antar är en toalett och det visar sig vara rätt, men den är också en väg till ett mindre rum med en jacussi som är tom.
Väl utkommen i badhallen igen är det dags för massage och manikyr. Safiren börjar få svårt att hålla ögonen öppna, maten och värmen i badet har gjort henne slö. Och det är väldigt skönt att bli ompysslad. Fotmassage, åh vad skönt det är när de drar i tårna så där. Men vad gör han! Safiren far upp med ett ryck, i sista ögonblicket får hon tag i handduken. Med en väldans fart far hon iväg ut på toaletten igen, in i jacussirummet, igen med dörren, ser att den går att låsa och där står en byrå bredvid som passar perfa in under dörrhandtaget.
Safiren pustar ut, med ryggen lutad mot byrån. Kyssa mina fötter?! Men satan Gifti! Det var ett skämt, jag var full! Och jag mådde ju så bra efter att fått iväg alla katasattackerna, muttrar hon. Alla är så snela mot mig. I byrålådan hittar hon fullt med handdukar och bäddar med dem i badkaret, snart sover hon.
Del 42 Orangeriet
På måndagsmorgonen vaknar Safiren av att det knackar på dörren till jacuzzirummet. Hon sträcker stelt på sig när hon känner igen rösten på Giftis kalfaktor. Safiren är tvungen att flytta på byrån innan hon försiktigt låser upp dörren och öppnar den på glänt. Misstänksamt tittar hon ut.
-Madames morgonrock, varsågod, säger kalfaktorn, utan att med en min visa vad han tycker om hennes val av sovplats. Frukosten är serverad.
Frukostbuffén är uppdukad i ett litet rum bredvid sovrummet där solen lyser in genom fönstren. Runtom i rummet står överdådiga rosor i stora urnor. De doftar ljuvligt och Safiren går fram till dem för att sticka ner näsan i dem.
-Var försiktig madame Safiren. Bossens rosor har giftiga taggar., varnar en av uppassarna.
-Men var kommer de ifrån så här mitt i vintern? Och vilka ljuvliga färger! undrar Safiren.
Kalfaktorn kommer fram till henne och berättar att Gifti har ett orangeri på innergården i residenset. Några av grabbarna kan visa henne den efter frukost. Safiren blir intresserad och när hon hunnit läsa färdigt morgontidningarna och fått i sig tillräckligt med frukost ber hon att få bli visad vägen till orangeriet.
Det visar sig att orangeriet tar upp nästan hela bottenvåningen av den flygel hon är i. När de kommer in i den varma fuktiga luften därinne kommer en blåsvart fjäril flygande och sätter sig i Safirens hår. Förtjust får hon den att sätta sig på hennes finger där den sakta breder ut sina vingar. Hon ser sig omkring, det finns fler fjärilar som flyger omkring. Det hörs fågelkvitter från apelsin och citronträden och doften från alla blommor är massiv. Orkidéer klättrar på trädstammar och överallt finns buskar med rosor.
-Om ni vill ha med er en bukett härifrån madame, så säg till så plockar vi dem. En av killarna visar upp sina tjocka armbågslånga handskar som han satt på sig. I den andra handen har han en sekatör med långa skänklar. – Det är nödvändigt att vara försiktig.
Längre in i orangeriet finns en damm med Malawicyklider. Ett par silverhajar simmar omkring. Men har man sett, en kulfisk! Hon tar ett vasstrå från kanten av dammen och sticker ner den framför kulfisken. Den anfaller omedelbart och hon leder den i cirkar och åttor en liten stund.
– Tänk, de tröttnar aldrig, fnissar hon, och ja, jag vet att de bits, säger hon och håller avvärjande upp handen när en av killarna öppnar munnen.
En soffgrupp i vitt kraftigt bomullstyg och rotting står under att apelsinträd där en mörkröd bougainvillea klättrar omkring. Det ser ut som ett utomordentligt ställe att fördriva dagen på. Safiren vill ha sin mini och en av killarna ger sig iväg efter den. Hon slår sig ner och tillbringar resten av dagen där servad med allt hon vill ha av konfektyr och dryckjom.
När kvällen kommer serveras middagen i samma rum som förut, kalfaktorn gör henne sällskap eftersom Gifti är annorstädes. Sällskapet är trevligt och uppassningen perfekt och omärklig. Senare sätter de sig i en av salongerna och någon tar fram ett urval whisky. Nu har killarna också slappnat av och satt sig ner och tillsammans gör de sitt bästa för att underhålla Safiren. De är ju väldigt artiga och uppmärksamma, välbyggda och söta på alla sätt, men hon känner dem ju inte och kan inte bemöta deras skämtsamhet på samma sätt.
När Safiren reser sig för att säga godnatt och går mot korridoren till sitt sovrum så kommer en av killarna med snabba steg ikapp henne. Framme vid sovrumsdörren öppnar han den för henne och följer sedan med in. Safiren tänker snabbt.
– Jag undrar om jag inte glömde min anteckningbok därnere i orangeriet, skulle du inte kunna vara snel och gå och hämta den? Jag behöver skriva ner några idéer så jag inte glömmer dem.
Med en snärtig honnör ger sig killen iväg. Safiren väntar en minut innan hon tassar efter. Ut genom de stora dörrarna och nerför trapporna. Väl nere kastar hon en blick mot orangeriet och gömmer sig bakom en soffgrupp i ett hörn. När killen kommer ut från orangeriet och har försvunnit uppför trapporna snappar hon åt sig några kuddar och ett par filtar från möblerna runt omkring och smiter osedd in in i orangeriet. När hon var där tidigare och jagade fjärilar hade hon sett åtskilliga krypin. Hon väljer ett som omges av giftig murgröna. Safiren draperar filten runt sig för att skydda sig från murgrönan och kommer in till ett ställe där hon kan bädda åt sig. Snart sover hon lugnt.
Del 43 Gifti får blånagel
På onsdagen kommer Gifti förbi byn för att se hur Safiren har det i sitt paradis. Safiren är på väg ut på promenad, hon får hjälp på med fårskinnspälsen av en ur det sedvanliga gänget hon har omkring sig. Gifti erbjuder chevaljeriskt sin arm och de ger sig ut i det strålande solskenet, den mjuka snön som fallit under natten ligger gnistrande i höga snövallar längs vägarna i byn.
– Vad tycker du om min by? Välplanerad och efftektiv tycker jag själv förståss, Gifti skrattar.
– Det är verkligen fint här, mest militärbyggnader då, men något annat hade jag inte väntat mig heller, Safiren skrattar också. – Det är snelt att du inte gör som de flesta andra och försöker låsa in mig.
– Jag har väl aldrig nekat dig någonting Safiren, säger Gifti och ler. Det enda jag ber om är att du håller dig innanför jordvallen för vad jag har där utanför vill jag behålla för mig själv. Du gör som du vill. Har du fått dina fossingar tillräckligt kyssta nu då?
Safiren tittar på Gifti, hennes blågröna ögon blixtrar.
– Ja, Lugna påstod ju att jag var NÖs hemliga ledare och har jag gått iland med det så kan jag väl ta hand om hela servern på en gång eller? Hon går tätt intill Gifti och blänger ilsket på honom samtidigt som hon hårt och välriktat stampar till med sin hårda bootsklack på Giftis mjuka Lacosteskor. – Och för i helvete! Det är mycket roligare att jaga än att jagas! Det borde väl för fan du veta!
– Ja men jag trodde du skulle bli nöjd om du slapp vara ensam och alltid hade en stilig grabb till hands, stönar Gifti där han hoppar omkring på en fot. – Och mycket lugnare för alla övriga på servern.
Safiren fräser och knuffar in Gifti i snövallen där han ramlar omkull. Småsvärande tar han sig upp och går haltande fram mot Safiren. Hon höjer varnade en stövel.
– Passa dig, jag kan göra dig halt på andra foten också!
Med en mjuk tackling fäller han Safiren så de båda landar i den motsatta snövallen där de nästan begravs i snön. Gifti snöpurrar henne.
-Lugna ner dig nu vännen. Jag trodde ju att jag gav dig vad du ville ha och för övrigt har du väl haft det bra? Du har skrivit mycket har jag hört.
Gifti suckar medan han borstar bort snön från hennes ansikte.
– Jag har hört om dina nätter. Sistlidna natten sov du visst på höskullen i stora stallet. Jo jag vet, säger han och lägger ett finger på hennes läppar. Du hade visst höstrån kvar i håret när de borstade det åt dig i morse. Inte ska du behöva vara så orolig för oönskad uppvaktning, inte gör mina grabbar något mot din vilja heller. Jag ser ingen annan råd än att jag får göra dig sällskap om du ska sova i ditt sovrum på nätterna.
Safiren tittar upp på Gifti med stora tårfyllda ögon. Hon snyftar till och lägger armarna runt hans hals. Gifti ger henne en lätt kyss och hjälper henne upp.
– Tro inte att du kan kollra bort mig helt bara, jag vet nog att du har lika vassa klor som mina rosor har taggar fast du försöker se ut som en kattunge.
Hand i hand vandrar de tillbaka till residenset. Båda har de snö innanför kläderna och framför eldstaden i sovrummet finns en isbjörnsfäll där de kan bli varma igen. Het glögg sprider värme inombords. Safiren suckar förnöjt omgiven av Giftis starka armar, äntligen ska hon få sova tryggt i den där härliga himmelssängen.